Publicerad i Nya Wermands-Tidningen 12 maj 2021

Att man äntligen fått fart på vaccineringen gör ju att man ser mera ljust på tillvaron, en stor hyllning till all vårdpersonal som gör så stor insats i dessa svåra tider.

Denna pandemi har verkligen haft stor inverkan på ekonomin och vårt sätt att leva. Förutom reserestriktionerna så har det påverkat varuflödena och transportkostnaderna. Men nu gäller det att starta upp samhället igen genom att försiktigt börja lätta på restriktionerna.

I Kina lyckades man ju genom hårda och omfattande restriktioner relativt snabbt begränsa smittspridningen. Men dessa restriktioner har också gjort att man under lång tid inte kunnat besöka sina nära och kära i andra delar av landet.

När man nu lagom till första maj, en av Kinas stora långhelger, för första gång efter pandemin släppte på reserestriktionerna så gjorde den uppdämda reslusten att det blev totalt kaos på Beijings järnvägsstation. Bilder som en god vän tog visar hur tiotusentals människor trängs för att försöka komma till sina tåg, hela systemet kollapsade totalt och informationssystemet var obefintligt. När några lyckades komma in i på perrongen, hade deras tåg redan gått för länge sedan (surt).

Likadant har det varit proppfullt med folk på alla kända turistanläggningar. Denna reslust kommer nog snart att märkas även utanför Kinas gränser. Kineser har fått det bättre, så flera har råd att turista utomlands och är nyfikna på omvärlden. Man försöker att främja turism inom landet genom olika typer av lyxanläggningar. En annan bekant berättade att de rest till en sådan dyr anläggning som skulle vara särskilt bra för barn. Anläggningen verkade dock snarare vara inriktat på att ha lyxiga sviter för att locka föräldrarna än att glädja barnen. En åsikt som jag har är att man tar för lite hänsyn till barnens verkliga behov i Kina, där finns potential för förbättring.

Av Kinas befolkning på 1,4 miljarder tillhör mer än 400 miljoner medelklassen, vilket motsvarar världens största inhemska efterfrågemarknad och konsumtionspotential. Denna medelklass har stor framtidsoptimism eftersom de huvudsakligen växte upp under 80- och 90-talen med snabb ekonomisk tillväxt. De är mer individualister, nöjer sig inte längre med massproducerade konsumentprodukter. De ställer högre krav på kvalitet, är noga med varumärken, intresserar sig mer för nyttig mat och hälsa och är beredda att betala extra för detta. De förlitar de sig mer och mer på Internet för sökning, är ivriga att prova nya produkter och uppleva ny teknik.

Intresset för nyttig mat har gjort att det börjar finnas anläggningar för självplock av obesprutade grönsaker och frukt. Sedan tidigare har jag sett att det börjar finnas områden med kolonilotter runt storstäderna där folk kan odla egna grönsaker och släppa fram bonden inom sig. Det liknar ju mer och mer hur vi gör här i Sverige.